Om mig!

När jag bad er om tips vad jag skulle blogg om så fick jag in många tips. Så många att jag vet inte var jag ska börja. Så nu kommer jag att göra olika kapitel och det första handlar om mig!

Jag är född och uppvuxen till jag var 6 år i Sandviken som ligger ca 20 mil norr om Stockholm.
När jag var 6 år så flyttade jag, min mamma och pappa ner till Malmö och Kroksbäck. Jag är ensambarn och har aldrig direkt saknat syskon förrens nu. Jag har haft en väldigt bra uppväxt med kärleksfulla föräldrar och många vänner.
Många av mina barndomsvänner har jag kvar än idag.
Flyttade hemifrån när jag var 20 el 21 år, kommer inte ihåg. Då köpte jag en lägenhet vid Möllan i Malmö. I den lägenheten flyttade senare Anders också in i.
För snart 4 år sedan köpte jag och Anders ett hus i Svedala, där vi fortfarande bor kvar.

Jag gick samhäll/samhäll på gymnasiet och började direkt efter studenten jobba med förståndshandikappade. När jag var 25 så bestämde jag mig för att börja plugga, valet blev Behandlingsassistent. Jag har altid velat jobba med ungdomar som hamnat snett.
För två år sedan fick jag jobb på en särskola i Malmö. Där jag fortfarande jobbar. Jag jobbar i en klass där eleverna är lindrigt utvecklingsstörda men som har stora sociala problem så som missbruk och kriminalitet. Jag älskar mitt jobb!
Vid sidan om mitt jobb är jag kontaktperson till ungdomar genom socialtjänsten.

Mina intressen är matlagning, bakning, trädgårdsfix, läsa, film och umgås med familj och vänner.
Jag är fruktansvärt dålig på att träna, tycker det är sjukt tråkigt. Promenader är nog det enda som fungerar. Önskar att jag kunde bli en hurtbulle;)

Jag tycker att min bästa egenskap är att jag älskar människor och tror det bästa om dom vilket ibald är naivt.
Min sämsta egenskap är mitt kontrollbehov, fast ibland är det bra att ha;)

Jag 2006

Skulle lägga upp fler bilder men det är något konstigt med vårt internet tod 20 min för denna bild. Fler kommer en annan dag=)

 









Härlig fredag!

Oj vad många förslag och frågor jag fick! Roligt! Jag samlar ihop allt imorgon och svarar er!
Just nu blev jag och Anders klara med en omgång TP( vi älskar spela spel) och gissa vem som vann!! Hihi!


Drygt!

Jag har verkligen kommit in i en tråkig period med mitt bloggande. Kan inte komma på vad jag ska skriva om. Känns tråkigt för er att läsa om vad jag har gjort idag eller hur mycket jag längtar efter våran ängel.

Så nu frågar jag er, vad vill ni läsa om?

Jag sticker till Gbg med jobb imorgon, fotbollscup och Liseberg=) Rätt skönt jobb;)
När jag kommer tillbaka hoppas jag det har kommit in lite förslag.

Kram på er!

Tack!

Ett stort tack för alla era fina och stöttande kommentarer på förra inlägget!
Mina frånvaro på bloggen beror på fint väder och trädgårdsfixande! Vi har fått så fint, bilder kommer.
Idag ska jag ut med jobb. Vi ska först till kallis(utomhus bad) och efter det blir det räkfrossa på restaurang Översten!

Ha en underbar helg allihopa!
Stor kram!


Angående förra inlägget!

Jag hade inte tänkt att kommentera det "Anonym" och "Kloe" skrev, men jag kan inte hålla mig!

Jag och Anders tycker det är fantastiskt att ni verkar "veta" vad jag och Anders känner fast ni inte känner oss.
Lite tankar och funderingar kommer upp när vi läser era kommenterer!

Hur förtjänar man att vara gravid?

Vad är det som säger att vi blir gravida om vi använder oss av donator? Blir alla gravida då?

"
Men när man har en kropp som faktiskt kan bli gravid och bära ett barn och det är det man önskar mest på hela jorden då tycker jag man skall ta chansen." Tycker du inte vi har försökt? Vi har gjort sju behandlingar!

"Vi är många som tror att du Anna kanske aldrig blir helt lycklig om du inte får din graviditet
" Ursäkta men detta är nog det dummaste någon har sagt till mig!

Jag har HAFT en stark längtan efter att bli gravid.
Det HAR VARIT en stor sorg att inte få en biologiskt barn.
Detta har jag/vi kommit över och funnit en minst lika bra väg till ett barn!
Jag sörjer verkligen inte över att inte få vara gravid! Jag har det bästa graviditeten just nu:)
Vi kommer att bli föräldrar på ett fantastiskt sätt som jag inte skulle vilja vara utan!

Ursäkta för detta kanske elaka inlägg men för första gången på bloggen blev jag riktigt upprörd!


Boktips!!

Sitter på bussen, jag läser och gråter.
Känner igen mig totalt i boken! Alla tankar och känslor. Halvvägs in i boken och kan redan rekommendera den till alla som gjort/ gör/ Ivf eller som ska/ har adopterat! Läs!


Nu ska här läsas!

Vår beställning från Adlibris har äntligen kommit! Kunde inte låta bli att även beställa en barnbok=)


Jobbig dag!

Usch idag har det varit en dag fylld med tankar om vårt blivande barn! På ett sätt känns det underbart för nu äntligen kommer vi att bli föräldrar men det är sååå långt dit! Har försökt att få barn sedan april 2008 så det är en efterlängtad krabat som kommer att komma till oss!
Längtar så det spritter i kroppen när jag tänker på det!
Jag och Anders undrar ofta om vad "vårt barn" gör just nu! Är h•n född än? Lärt sig krypa? Någon som läser sagor och pussar godnatt? Får h•n kärlek?
Lilla du, saknar dig så det gör ont!


Underbara!

Jag har nog dom bästa läsarna!
Titta vad jag fick med posten!!
Ett stort tack! Vilken underbar bok! Längtar tills den ska fyllas i!


Min mailadress

Mailen som jag har till bloggen har blivit låst och jag vet inte hur jag ska få upp den:( Vill ni nå mig framöver så maila mig på anna_tjerngren81@hotmail.com

Ps.  "BokPaulina" vill du maila mig, har inte din adress längre. Vill Tacka=)

Anders bloggar

Jag har inte bloggat på länge och vet inte riktigt varför. Det finns inget bättre sätt för mig att få ut lite tankar och Anna verkar förstå mina texter bättre än mina ord. Kanske är jag lite för dålig på att sätta ord på känslor och tankar. Därför har jag nu bestämt mig för att skriva om mina, ibland våra känslor i en bok för att Anna ska förstå mina känslor och barnet ska veta hur mycket jag längtar efter att bli pappa. Detta kommer bli första inlägget i den boken.

Vi har iallafall fått iväg våra papper till Thailand och vi kan inte göra annat än att vänta. En skön väntan men samtidigt längtar man mer efter varje dag som går vilket förmodligen kommer bli lite jobbigt i takt med att månader och år passerar. Vi räknar således inte med att få något barn innan 2015 även om det kan gå snabbare.

Att adoptera är som ni säkert redan läst en process där ens tålamod sätts på ordentlig prov. Kraven från Thailand var ganska överkomliga även om jag hade fel kläder på foton och liknade. Däremot hade jag väntat mig att UD hade haft bättre koll på våra papper än vad som var fallet. UD är för mig en arbetsplats där organisation och behandling av ärenden ska fungera 100%-igt. Jag hade iallafall inte räknat med att man skulle göra av med våra papper för att hitta dem dagen efter.

Nu när vi väntar känner jag en längtan som för varje dag växer i mig. Jag har kommit på mig själv med att sitta och dagdrömma på jobb om framtiden, att jag får gå upp på natten och fixa välling, att få grilla korv i skogen, att skjutsa till första träningen, att hålla tal som pappa på sonen/dotterns bröllop osv. I mina tankar har jag redan gått igenom både svåra och roliga stunder med barnet. 

Trots att du kanske inte finns i skrivande stund är du redan älskat av mig och jag längtar brutalt mycket efter dig. Du kommer göra mig oerhört lycklig och mitt liv perfekt.

Längtar efter dig!

Pappa

Att göra under tiden?

I väntans tider ( haha, vad underbart att skriva så) har jag gjort en beställning på massa böcker om ämnet adoption. Så nu ska jag och Anders bli ordentligt pålästa! Lägger upp bild när jag har fått böckerna!
Har även köpt ett första plagg!!! Köpte tre mössor till lilla Olle men jag kunde inte motstå att behålla en till vårt blivande barn! Skulle den inte passa så är det bara att ge bort den!

Ha en underbar kväll!


Påsken i bilder!


Glad påsk!


Underbara ni!

Jag bara måste bifoga två kommentarer som först "Anna i Gbg" skrev till mig:

"Hej hej!
Har inget tips om det du frågar om, men Anna Mannheimer hade en fin liten krönika i en bilaga till GP om adoption för ett tag sen, som jag bifogar här:

"Ingen sa grattis när jag berättade att vi väntade barn. Jag som var så stolt, så rusigt lycklig och förväntansfull. Vi som hade väntat så länge. I väskans innerfack bar jag runt en skrynklig och tummad kopia på bilden av bebisflickan med de svarta ögonen och honungshyn.

Alla människor kunde ju se att hon var det sötaste, finaste och absolut mest fantastiska barn en människa kunde önska sig. En gudagåva (om det nu finns sådana presenter). Men inga gratulationer. Inga glada tillrop. Jag började undra om folk runtomkring oss var så avundsjuka på vårt underverk och så missnöjda med sina egna avkommor att det blev för mycket för dom. Att bilden av vår dotter liksom täppte till deras lyckönskningsförmåga. Nej, när jag berättade att vi skulle adoptera en flicka från Kina fick jag två olika sorters reaktioner. Antingen så sa man "Ska ni adoptera? Då ska du se att du blir gravid" eller "Ska ni adoptera? jag hörde om ett adoptivbarn från Polen som är 12 år och inte kan prata ännu". Men inte ett enda grattis.

Jag vet inte hur många skräckhistorier jag har hört om internationellt adopterade som det gått dåligt för. Colombianer utan tandanlag, indier utan testiklar, kineser utan ordförråd och koreaner med oerhörda svettningar. Sanningen är att det faktiskt går väldigt bra för de allra flesta adoptivbarn. Och tänk på alla barn som växt upp med sina biologiska föräldrar och som det inte alls slutar bra för. Inte skulle man väl så fort man ser en gravid kvinna upplysa henne om att barnet där i magen faktiskt både kan hamna på Kumlaanstalten och bli ordblind.

Det är inte heller så att man blir gravid av att adoptera. Folk tror att man bara har spänt sig och knipit med äggstockarna, men att nu, när man väl har fått ett barn, så kan man slappna av och sladdra med äggledarna. Det fungerar inte så. (Det finns en liten procent barnlösa som plötsligt hux flux blir gravida. Men det sker oavsett om de adopterar eller inte.)
Men framförallt. När man väl har fått barnbeskedet och det lilla kortet så vill man inte bli gravid! Man vill bara ha sitt eget barn. Den lilla kinesiska bebisen med de svarta ögonen och honungshyn, Inget annat barn. Att bli gravid skulle vara en katastrof. Nu har det gått nästan tio år och det är väl märkligt men hon är, helt objektivt, fortfarande det mest fantastiska barn man kan tänka sig. Och på kvällarna ligger vi nära och viskar att det är en sån himla tur att vi fått varandra, Men det är klart att det finns en skillnad med att vara adoptivmamma. Min älskade dotter har ju aldrig druckit min bröstmjölk, jag har inte burit henne i min kropp, ingen navelsträng har bundit oss samman. Hon har inte vilat i min livmoder eller skvalpat runt i mitt egenproducerade fostervatten. Nej, när man tänker på det skulle man ju kunna säga att jag helt enkelt bara är som en helt vanlig pappa."

Lycka till nu med er elefantgraviditet- hihi :-)"

Och sen en kommentar som Emma skrev:
"Till Anna i Gbg: vilken fantastisk kommentar! Jag är själv adopterad, är som vilket annat svenskt barn som helst och tänker knappt på att jag är adopterad och har en annan hudfärg. Min mamma och pappa kunde inte bli mer "riktiga" än vad de är! Mina biologiska föräldrar är en sak, men min underbara mamma och Pappa kommer alltid att vara mamma och pappa och jag kunde inte vara närmare dem. Det spelar ingen till att jag inte legat i mammas mage!!! Anna och Anders, ni kommer bli fantastiska föräldrar ni verkar underbara!! Kramar från Emma"

Ni är så underbara mina fina läsare! Allt ni skriver betyder så mycket för mig och Anders! Ni hjälper oss mycket!
Glad påsk till er alla! Kram!!!



Om

Min profilbild

Anna

Välkomna till min och min mans resa mot vårt blivande barn. Vi har gjort 7 IVF-försök och inget har lyckats. Nu orkar vi inte mera utan satsar på adoption istället. Vi kommer inom snar framtid bli föräldrar till ett Thailändskt barn. Såg ni "Drömmen om ett barn" på TV3 under hösten -11, så känner ni säkert igen oss! Kontakt: anna_tjerngren81@hotmail.com
RSS 2.0